Sonfjällets nationalpark

Idag styrde vi kosan mot Sonfjällets nationalpark utanför Vemdalen. Resan dit var minst sagt skumpig – vi körde i 30 km/h i nästan 2 mil på en hopplös grusväg.

Efter nästan en timme kom vi fram till en fäbod. Vi gick först en liten slinga på 2,5 km.

Men sen bestämde vi oss för att bege oss till toppen av Sonfjället. Att bestiga ett berg.. Det är en speciell känsla – när man står högst upp och kan njuta av milsvid utsikt. 

Det är fantastiskt när man kämpat sig upp, fast benen kändes tunga som bly och man var nära att vända om. 

Men så sitter man där med en kopp kaffe  och njuter av att bara vara människa. Den rena luften, de vackra stenarna, fjällbjörkarna – vyerna..

Nu campar vi på Sonfjällscampingen – vackert, prisvärt och fint.

Rotsidan & Mannaminne 

En utflykt till Världsarvet/naturreservat Rotsidan utanför Nordingrå. Där finns mäktiga diabashällar. Det var väldigt vackert men både Pelle och jag tänkte på alla vackra ställen söderut som påminner om Rotsidan, t ex. Femöre,  Stendörren.

Hundarna badade i havet..

På väg därifrån åkte vi förbi friluftsmuseet Mannaminne. Coolt museum mitt ute i ingenstans. 

Höga kusten

Idag besökte vi min pappas hembyggd Norrflärke utanför Örnsköldsvik. Efter riktlinjer från min kusin, lyckades vi hitta min farfars hus. Det var rött och litet och såg ut som jag mindes det, på ett ungefär – bara björkallen  som saknades – den hade nuvarande ägaren sågat ner.

Väl där så fick vi syn på en tant som satt utanför “hans” hus och läste. Pelle tyckte jag skulle fråga henne om hon visste något om min farfar. Sagt och gjort… Tanten blev jätteglad – det visade sig att hon hade massor att berätta om min släkt – eftersom hon släktforskat i många år. Vi blev inbjudna till hennes kök, tänk att få se insidan av farfars kök (!) – där nästan inget hade förändrats under alla år, bortsett från någon tapet. Vardagsrummet såg ut som jag mindes det..

Vilken konstig känsla – inte nog med att jag satt i min farfars kök med en främmande kvinna, som jag inte alls var släkt med, utan dessutom så hämtade hon en pärm. I den pärmen fanns namnen på alla i min släkt, långt bak i tiden och så framåt och så på en sida hittade jag mitt eget namn.. När vi satt i hennes kök så klickade det till i min telefon, inget jag tänkte på just då – när jag tar upp den senare ser jag att den filmat och spelat in allt hon betättat om min pappas släkt och hans hembygd. Spooky tänker jag, samtidigt – tack..

Efter den nyvunna bekantskapen lämnade vi Örnsköldsvik och körde till Norrfällsviken där vi är just nu. Det är ett 350 år gammalt fiskeläge.

Där vi står med husbilen har vi nästan havsutsikt. Campingen är jättefin, en vacker strand, skogstomter med egna eldstäder vid varje plats.

Här finns en speciell röd granit som kallas rapakivigranit

Bye bye Lappland

Så lämnade vi södra Lappland idag. Vi stod på en riktigt fin camping i Vilhelmina- Kolgårdens camping, så personligt, fräscht och vackert på samma gång.

Sen styrde vi kosan mot Örnsköldsvik – höga kusten. Det blev en hel del bilåkande idag – med avbrott för lite lingonplockning – fanns massor! 

Vi stannade också utanför Åsele och plockade hjortron – i morgon blir det våfflor med vispgrädde och hjortronsylt.

Vi gjorde ett stopp vid Torvsjö kvarnar – vackert ställe med olika sorters kvarnar som bönderna själva byggt en gång i tiden.

På många träd här uppe växer lavar = ren luft – vilket för min del märkts genom att jag inte behövt använda min astamedecin här uppe..

Så fortsatte resan längs med Ångermanälven  –  som slingrade sig fram genom landskapet.

Just ja – ett stopp i Nyåker – där de godaste pepparkakorna bakas! Stationshuset var nog fint en gång i tiden  – även nu på sitt sätt.

Vi hittade en trevlig camping vid Ava havsbad – 6 mil söder om Umeå. Det blåste rejält idag och vågorna gick höga. Härligt att vara vid havet!

L’heure Blue -blå timmen

Vildmarksvägen 3

Inatt campade vi på en väldigt trist camping – tror det var ett “skoterhotell” med ställplatser. Det var Pelle och jag och så en husvagn till. Så i morse gav vi oss av ner för fjället mot Vilhelmina. På vägen stannade vi många gånger och beundrade vackra ställen, som trappstegsforsarna.

Pelle köpte ett fiskekort och drog upp sik, vilket han tyckte var skoj!

Vildmarksvägen var lika vacker idag! I Stalon besökte vi en utsiktspunkt. Tyvärr var det dimmigt, men vackert ändå. Några hjortron hittade vi idag – räcker till en dessert.

Nu campar vi i Vilhelmina – med utsikt över Malgomajsjön. Så vackra namn på allt här i södra Lappland. Regnet öser ner – vad gör det? Pelle fiskar och jag njuter av att bara vara. 

Vildmarksvägen 2

Vi lämnade Gäddede imorse och körde mot Stekenjokk. Resan var magisk – helt fantastiska naturupplevelser. Vi passerade Jormvattnet där Pelle drog upp några bäcköringar.

Sen fortsatte vi mot Stora Blåsjön – vägen gick ovanför sjön och det var galet vackert. I närheten besökte vi ett vattenfall – nummer fyra under denna resa tror jag, Brakkåfallet. Hundarna badade och flöt med strömmen, härligt.

Sen kom upp på kalfjället och Stekenjokk. Där var förstås naturen tjusig, med små bäckar forsar och vackra fjäll.

Sen fortsatte vi ner för fjällen och landade i Klimpfjäll – där vi campar i natt. Naturen på väg ner från Stekenjokk var precis lika vacker som på andra sidan. Många vackra vattendrag, men också långa dalgångar. Det lär finnas massor med kantareller i björkskogarna på fjällen södra sida så här års